Sims 4 - telepati, muskelbygge & skattjakt #9
När jag vaknade lördag morgon kände jag mig inte så pigg, vilket jag var förberedd på. Jag lovade mig själv att ta den tid jag behöver för att komma igång med dagen, jag skulle inte stressa. Kaffebryggaren var så högljudd att jag var tvungen att sätta mig vid matplatsen medan det droppade och höll på. En alvedon eller något hade varit trevligt men jag har inga hemma, det måste jag verkligen komma ihåg att köpa.
Vid 13 tiden började jag känna mig som en människa, äntligen, så jag begav mig till museet. Jag trodde jag skulle vara ensam där den tiden på dagen, men icke! Det var många där, vilket kändes roligt! På museer känner jag mig hemma, vilket kanske är ganska förståeligt. Folk utan konstintresse brukar inte ens gå nära den byggnaden, så när man ser någon där vet man att den personen har samma intressen som en själv. Ofta när jag går dit hamnar jag i trevliga konversationer med andra konstälskare. Då jag är ganska erfaren, och erkänd, är det många som vet vem jag är och vill veta olika tekniker jag använder mig av. Denna gång kom det dock en ny tjej dit, Hay-Lin heter hon. Hon och hennes vänner byggde en villa i grannstaden nyligen där de alla bor, och jag har hört att Hay är en person som ser sig själv som en stor konstnär, så hon åker runt till olika museer i de närliggande städerna och försöker få folk att uppmärksamma henne. Det är jättekul att en ny person kommer hit, jag känner de flesta konstnärerna i området så det är alltid roligt med ett nytt ansikte. Hon passade på att ställa sig och måla på ett staffli som finns på övervåningen i museet som allmänheten får nyttja, vi var ett gäng där uppe och hon ville visa vad hon kunde. Jag kan ju inte påstå att hon var..ja...jätteduktig. Hon har potential, men inte riktigt där än. På något sätt kändes det som hon kunde läsa mina tankar för hon började bete sig väldigt konstigt mot mig. Jag sa ingenting nedlåtande, konstigt nog så sa jag faktiskt inget alls, jag bara tittade. Men hon började säga otrevliga saker till mig, hon ville hävda sig, som om vi hade en konversation och jag hade sagt något hon tog illa upp av. Det var väldigt konstigt så jag valde till slut att bara gå därifrån så jag gick ner på nedervåningen istället. Jag hade svårt att njuta av allt det fina efter det konstiga som inträffade på våningen över så jag beslöt mig för att ta mig hem igen och resten av lördagen spenderade jag i myskläder framför tvn med en god pizza jag beställde hem.
Tidigt på söndagen vakade jag med ett leende på läpparna, trots det konstiga mötet dagen innan. Jag åt en stor frukost och tog på mig mina kläder, sedan begav jag mig till parken! När jag kom till fram satte jag mig en stund och såg på när barnen lekte, jag blev så varm inombords, de såg ut att ha så himla kul! Jag tänkte på min egna barndom, alla lekar...alla skratt och kompisar. Man kände ingen först, sen kom man till lekplatsen, och helt plötsligt har man 10 ny kompisar! Det blir verkligen annorlunda när man blir vuxen. Fy vad tråkigt egentligen. Så jag beslöt mig för att vara ett barn en liten stund! Jag gick fram till barnen som lekte pirater i ett stort skepp, jag satte mig på knä intill båten och låtsades att jag var ett sjöodjur, de skrek av glädje. Det var så himla roligt. Mitt i leken hör jag ett harklande bakom mig, följt av ett skratt, det var en kille som var i en grupp med personer som jag dansade med på krogen på fredagen. Han skrattade när han såg min förvirring! Han frågade om jag ville spela shack med honom och hans kompis. Jag tänkte, detta är min chans att få mina kompisar på lekplatsen, precis som när jag var barn. Lite konstigt tänkt kanske, men det kändes väldigt starkt för mig. Jag kan inte riktigt förklara det hela med ord, men jag följde glatt med. Jag förlorade stort, men det var roligt ändå. Efter min förlust tackade jag för mig och gick vidare, längre in i parken. Jag hade med mig lite redskap så jag kunde gräva efter skatter. Det är något jag tycker är roligt, i smyg. Jag känner ingen annan som tycker sånt är roligt så jag håller det lite för mig själv. Jag hittade lite olika mineraler som jag la till i min samling. Sedan satte jag mig en stund och tittade på en å som stilla rann intill, det var så fridfullt och vackert men det var på tok för varmt där i solen så jag begav mig vidare...
Efter allt promenerande, grävande och lekande i parken i gassande sol kände jag mig helt slut, men jag tog mig till stadens bibliotek ändå. Senaste året har de gjort en stor renovering där då det hade skett en vattenläcka i taket, det blev färdigt för några månader sedan men jag var aldrig där på nyöppningen, och jag har inte varit där sedan dess heller.
Inne i biblioteket var det svalt och tyst, det var lite folk jag kände igen där inne så jag pratade en stund med dem, men jag passade såklart på att bläddra bland alla böcker. Något jag älskar är att dra med fingrarna längst bokryggarna, blunda, för att sedan plocka fram den bok fingret pekar på. Ibland hittar jag en bok som verkar så intressant att jag lånar hem den. Denna gång hamnade fingret på en bok om en finsk kriminalpolis som började nysta i ett gäng försvinnanden av unga tjejer som slutade med mord. De hade hittat en flicka hängd på en lekplats, det fanns ett vittne men han var psykisk sjuk och hamnade i ett dissociativt tillstånd av det vidriga han såg, men alla verkade tro att han var den som hade hängt flickan. Hon hade försvunnit på väg hem från skolan flera år tidigare via kidnappning och alla trodde hon blivit mördad, så vad hade hon fått utstå under alla dessa år innan dagen kom då mordet skedde? Det jag läste var så pass intressant att jag lånade hem den.
Väl hemma värmde jag rester från pizzan jag hade beställt efter jag var på museet dagen innan. När jag var mätt och belåten tog jag en snabb dusch och satte mig sedan i min läshörna och fortsatte läsa boken jag hade lånat från biblioteket.
Detta var en väldigt rolig och händelserik helg, men nu behöver jag gå i ide ett tag känns det som.