Medieval Dynasty - Ny start, nya möjligheter #1
Jag har flytt, flytt från krig. Jag kände att jag behövde starta på nytt, ny plats, nya människor och nya möjligheter. Jag hade pratat med min mamma och hon berättade om min morbror, Iordan, som begav sig ut i världen och fann människor han byggde upp en by med. Han var väldigt inflytelserik och fick snabbt ihop en förmögenhet. Jag tänkte att jag skulle leta upp honom och kanske ansluta mig till hans by, leva ett nytt liv men samtidigt ha en del av min familj nära.
Jag vandrade länge, ibland hade jag tur att få åka med främlingar med häst och vagn en bit, men mest vandrade jag. Ett steg framåt, ett steg till och till slut såg jag rök stiga upp mot himmeln. Skorstenar. Hus. Människor… jag kanske hade kommit fram? Jag blev väldigt glad, men jag har upplevt detta många gånger innan, och varje gång har jag fått ett ’nej’ som svar när jag frågat om min morbror. Ingen hade hört talas om honom. Men kanske, kanske hade jag kommit rätt? Det skulle jag strax få reda på.
En stig i skogen
Skogen är så vacker, kommer den bli en del av mitt liv måntro?
Jag fortsatte framåt, granar och andra träd täckte utsikten men jag kunde fortfarande se rök stiga upp mot himmeln och till slut började jag höra röster. Styrkan på rösterna blev högre och högre desto närmre jag kom. Jag gick fortare, och det kändes som jag var fylld med ull inombords. Mjukt men stixigt. Skönt men samtidigt väldigt obehagligt. Jag fokuserade min blick mot ljudet av röster, och till slut började jag se lite mellan träden, och helt plötsligt såg jag en by och vatten. Det var fullt med folk på åkrar som var fullt i färd med att hantera sina grödor. Det var även mycket rörelse kring husen i byn. När jag gick ner för den grusiga vägen mot byn såg jag hur himla fint det var, ett riktigt vackert landskap. Jag hoppades verkligen att jag kommit rätt, jag vill vara här! Leva här.
Detta är en fröjd för ögat, tänk om min morbror finns där nere!
När jag kom ner till byn blev jag nästan lite snurrig av allt liv runt mig, jag har nu under en lång tid vant mig vid tystnad, de enda ljuden jag hört var djur i skogen och ljuden från träden. De få tillfällen jag åkt med någon har jag såklart hört människor, men detta, livet i denna by, är något helt annorlunda. Jag såg mig omkring och visste inte riktigt vem jag skulle prata med om min morbror, men jag såg en man med en auktoritär kroppshållning, utstrålning..jag vet inte hur jag ska beskriva det men jag såg att han var rätt person att fråga, och jag hade rätt. Mannen jag gick fram till presenterade sig som Uniegost och var ledare i byn. Jag presenterade mig som Racimir. Först var han lite vaksam över vem jag var, men när jag nämnde min morbror lyste han upp, han visste absolut vem Iordan var, han berättade bra saker om honom men berättade även att han hade mördats, för inte så länge sedan. Han hade befunnit sig i skogen under en färd för att sälja olika saker byn producerat, men han blev rånad och mördad. Ett gäng skurkar hade legat i bakhåll och attackerade så fort de fick chansen. Denna nyhet gav mig väldig ångest, men jag lyckades hålla ihop mig och fortsatte konversationen. Uniegost var så tacksam för allt min morbror gjort för honom och för byn att han erbjöd mig att få en bit mark, så mycket jag kände att jag behövde, och att jag var välkommen att arbeta hos byns invånare om de behövde hjälp med något – mot betalning. Då jag inte hade några personliga tillhörigheter gav detta mig en enorm tacksamhet. Jag berättade att jag var beredd att arbeta med allt möjligt, att det bara var att säga till om det var något de ville ha hjälp med. Men Vart skulle jag bo? Jag såg mig omkring i närområdet och beslöt mig för att bo nära vatten, men i skog. Jag vill ha allt jag behövde inom nära räckhåll, jag ville även bo ganska nära de andra i byn.
Jag är så himla tacksam, tänk att få starta ett nytt liv, här.
Efter några timmars letande hittade jag den perfekta platsen. Jag lämnade min näst intill tomma ryggsäck på marken, sedan begav jag mig iväg för att hitta material. Först samlade jag ihop saker som jag kunde bygga en liten stenyxa av, jag fick slå en sten mot andra stenar en stund för att få vassare egg, sedan surrade jag ihop stenen med träbit som skulle fungera som skaft. Det gick lätt, jag hade lärt mig att göra primitiva saker, vapen och verktyg, under min tid i kriget. När yxan var färdig högg jag ner några träd som jag sedan använde som grund till ett hus! Jag samlade på mig en massa grenar som skulle fungera som väggar och tak. Det var ett arbete som tog hela resten av dagen, men jag var snabb och effektiv så det blev faktiskt ett helt okej resultat och det verkar som det blev hållbart med, men det återstår att se. När mörkret slöt sig om mig och huset hann jag göra färdigt taket. jag skyndade in, stängde dörren och la ut mina filtar på marken, jag satte mig på dem och plockade fram lite äpplen och torkat kött. När jag stoppade dessa godsaker i munnen kände jag en stor våg av glädje fylla min kropp. Jag klarade det. Jag hittade rätt! Jag hittade hem..
Mitt hus!
Månen
Utsikt genom mitt fönster, det är så vackert här.
Dagen hade varit lång, kroppen kändes öm, men jag var glad. När jag kröp ner bland mina filtar kände jag så mycket tacksamhet. Detta är min chans till ett lugnt och bättre liv. Jag somnade fort, och jag sov så gott.